Det var en tidig morgon i Bangkok… Solen hade precis börjat att leta sig upp över skyskraporna i Sukhumvit när det var dags att trilla ur sängen och plocka ihop de sista pinalerna. Nu är semestern verkligen över och det bär av mot hemman i Sverige och Indien.

För säkerhets skull hade vi beställt en egen bil till flygplatsen till det facila priset av 1200 bath. Det är ganska mycket pengar med tanke på att taxiresan till hotellet bara kostade 350 bath. Men då fick vi en egen bil och en chaufför med rallylicens. Givetvis var vi på flygplatsen mycket tidigare än beräknat (i receptionen på hotellet sa de en timme till flygplatsen, men i gryningstrafiken tog det bara en knapp halvtimme), men väl där tog det lite längre tid. Jag hade handlat lite för mycket souvenirer under resan och nu stod jag där med tvättad hals och fick betala för 7 kg övervikt. Det är ungefär 10 kg souvenirer (9½ för det är ½ kg svenskt kaffe också). Trevligt. Men lite dyrt. Ja, ja – det får kosta en slant att åka på rundresa i Sydostasien helt enkelt.

Där på terminalen i Bangkok, efter en liten frukost på ett café och lite titt i butiker, var det dags att säga adjö till min Nilssonska kamrat. Mitt flyg gick 40 minuter innan Davids, så han fick vacker sitta och vänta när jag ställde mig i kön till flyget. Kö var det, för nu hade man hittat på lite nya saker. Först var det en liten thailändska som skulle gå igenom handbagaget och sedan var det en thailändare som skulle skanna alla med en bärbar metalldetektor. Amerikanen som stod framför mig i kön undrade varför i hela friden vi skulle kollas en gång till när vi redan hade gått igenom säkerhetskontrollen en gång. Thailändaren svarade att det var flygbolaget som krävde det. Visst ja. Nu är jag på väg till Indien igen…

Flygresan till Delhi varade i 4 timmar och sedan var det dags för 8 timmar flygplats. Eftersom jag skulle vidare inom Indien fick jag först hämta ut mitt bagage, gå igenom tullen och sedan checka in bagaget igen. Som tur var fanns det en särskild incheckningsdisk för transfer, så dit gick jag och ställde mig i den indiska kön. När jag kom fram till disken frågade tjänstemannen om jag skulle resa med Air India. Nä, sa jag, för jag skulle ju resa med Jet Airways. Då skulle jag ju inte stå i den här kön, utan åka upp till den normala incheckningen. Man kan ju tycka att det vore i Jet Airways intresse att informera sina transferpassagerar om att de skall gå till den vanliga incheckningsdisken…

Nu var det inte så mycket folk i den normala incheckningsdisken, så det gick bra ändå och snart var jag i säkerhetskontrollen igen. Säkerhetskontroll i Indien är lite speciell. På ytan ser det ut som vanligt, men man har lyckats missa en del poänger och göra saker otroligt ineffektiva. För det första så får man order om att ta ut sin laptop och sin telefon och lägga dessa i en liten plastback för röntgen. Inget ovanligt där, egentligen, men jag som varit ute en del lade även undan nycklar, plånbok, bälte och andra metallföremål. Sedan gick jag igenom metalldetektorn. Som inte pep. Den pep däremot på de flesta andra, eftersom de INTE hade tagit ut nycklar, plånbok mm. Av denna anledning stod det en kille två meter efter detektorn och skannade alla med en handskanner samtidigt som han muddrade folk. Även det är inte ovanligt, egentligen, men det ovanliga var att han muddrade ALLA. Även mig, som ju inte hade pipit när jag gick igenom detektorn! Fånigt. Sedan dröjde mitt handbagage. Efter en liten stund kom väskan, välröntgad, ut från maskinen och jag fick frågan om jag hade någon elektronisk utrustning i den. Japp, svarade jag. Då bad de mig ta ut all elektronisk utrustning, så de kunde röntga väskan igen. När jag plockat ut kamera, objektiv, Nintendo, laddare, hörlurar mm, så fanns det bara ett par böcker och en tidning kvar i väskan, som sedan fick gå genom röntgen en gång till. Nu fick jag äntligen min stämpel att väskan var kollad och sedan fick jag stå där och packa ihop alla mina saker igen. Tre meter från platsen för detta skådespel står sedan en kille och kollar att min väska är stämplad. Jag fråga mig: Varför? Är säkerhetspersonalen så inkompetent att det måste stå en kille tre meter bort och kolla alla stämplar??

Hur som helst var ja nu inne i själva terminalen igen. Delhis flygplats gör reklam för att den blivit vald till den näst bästa flygplatsen. Det är lite oklart i vilket område den är näst bäst. Delhi? Indien? Världen? Om den blivit vald till den näst bästa flygplatsen i världen tycker jag nog betyget är väl överdrivet, men vad vet jag. Jag spenderade i alla fall min dag med att sitta på olika kaffeställen och ute i vänthallen och läsa min bok. Och så hann jag med både lite lunch och lite middag innan det var dags att stiga ombord på planet. Återigen kommer den indiska effektiviteten fram: boardingkortet kontrollerades inte mindre än tre gånger efter det att de kollat passet vid gaten. Visst finns det mycket folk i Indien och alla behöver ett jobb, men det måste ju finnas mer meningsfulla sysslor än att vara den tredje personen som kollar mitt boardingkort på vägen ombord på planet.

Hyderabads flygplats har jag sett förut, men det här är första gången jag rest hit inrikes. Ganska skönt att slippa jättekön med passkontroll. Vi var ungefär en timme sena, vilket berodde på att det var lite stökigt i luftrummet ovanför Delhi. Jag misstänker att det kan ha att göra med att två plan skulle lyfta från Delhi kl 19.30 med destination Hyderabad och att Air Indias flight fick företräde. Mina väskor kom i alla fall fram och med stor tillförsikt äntrade jag meet-and-greet-området för att träffa min nya Driver – Azmad (undrar om alla drivers har namn som börjar på A – Afzal, Azif, Azmad). Azmad verkar trevlig och kompetent, men vi får väl se hur länge det vara.

Lägenheten var lika stökig när jag kom hem som när jag lämnade den för tre veckor sedan. Jag är lite glad över att den verkar vara ganska tät, så det hade inte samlats en cm med damm på allting. Jag kom ju hem rätt sent, så det enda jag gjorde var att ringa min gamla mamma och säga att allt var bra, sedan var det läggdags.

Söndagen blev sedan en sömnig affär. Eftersom jag inte hade någon mat hemma (jag köpte ett par trekantsmackor på flygplatsen vilket fick bli frukost tillsammans med kaffe), så åkte vi iväg för att handla på förmiddagen. Tanken var att köpa lite mat samt nästa bok i Fire and Ice-serien. Tyvärr fanns inte nästa bok i serien, så den får jag beställa på nätet. Mat fanns det däremot, men eftersom jag inte ids ställa mig och laga en massa mat till bara mig själv, så blev det branflakes till lunch och weetabix till middag. Jag hann också med att fixa lite med datorn och testa några av de fulfilmer jag köpte i Bangkok. En bra, lugn och trevlig dag.

Och kan ni tänka er? Sedan jag kom hem från Bangkok på lördag kväll har jag bara haft två strömavbrott! Och båda kom sent på söndag kväll, efter jag gått och lagt mig! Om det här är som det kommer vara i framtiden, så blir jag mycket nöjd och glad med livet. Gött med semester – men faktiskt väldigt skönt att komma hem också!