Natten på Dragon Pearl nr 2 var fantastiskt skön. Jag sov som en stock ända tills klockan var ungefär 5.30, då det tydligen var dags för personalen att stiga upp. Eftersom personalen bodde under hytt 303, så vaknade jag. Det gick iofs ganska bra att somna om en stund till, men inte så länge för frukosten serverades redan klockan 07.15.

De flesta måltiderna ombord åt David och jag tillsammans med paret Shannon och Walter från Kalifornien. Ett fascinerande par människor, som förutom att de höll på med både kampsport och cykling dessutom hade varit värdfamiljer för barn från hela världen. Detta var dock deras första tur till Vietnam och vi pratade länge och väl om allt mellan himmel och jord med dem. Så även under frukosten, alltså. Som vanligt när det gällde mat ombord så var det mycket gott, mycket vällagat och, ja mycket helt enkelt.

Under tiden vi åt hade båten anlänt till en av de flytande fiskebyarna som finns i Halong Bay. Här skulle vi få följa med en av invånarna och se lite av hur livet kan te sig när man föds, lever och dör på en plattform ute till havs och egentligen aldrig sätter sin fot på land. Vi plockades upp två och två av kvinnor i någon form av flatbottnade roddbåtar och sedan blev vi rodda runt bland husen och öarna. Det var bedövande vackert och upplevelsen av att glida fram över vattnet mellan dessa klippor var enastående. Vi hade dock inte kommit så långt innan det började regna. Lite till att börja med, men ganska snart var det rena monsunen över byn och istället för att glida runt och njuta fick vi skynda oss ombord på den största plattformen. Här fanns byns ”affär” för souvenirer samt skolan. Skolan invigdes år 2000 och innebär att barnen som växer upp här får lära sig läsa och skriva, vilket annars inte var särskilt vanligt. När vi kom och hälsade på, så verkade det stå geometri på schemat. Det gillade givetvis matteläraren 🙂

Det kan inte vara lätt att bo där ute på havet hela livet och livnära sig på att fiska och ro runt på överviktiga västerlänningar, så både David och jag passade på att köpa en bild i souvenirbutiken. Det var ganska mörkt där inne, så jag är inte helt säker på vad jag köpte, men vad gör väl det.

På väg tillbaka till båten stannade vi på ytterligare en stor plattform. Det visade sig att byn också odlar pärlor och vi fick se hur man ”sådde” pärlor i musslor som sedan sattes ut i vattnet igen. Det fanns givetvis massor med pärlor till försäljning och man kunde också läsa om hur stora pärlor man skulle ha beroende på ålder och status. Hade jag haft en jämnårig fru, så hade det blivit ganska dyrt kan jag avslöja…

Efter detta kom vi tillbaka till båten. På grund av regnet var jag återigen dyngsur från topp till tå, men vi hade faktiskt 45 minuters rast och vila innan lunch, så jag gjorde mitt bästa för att torka mina kläder innan det var dags att sätta sig till bords en sista stund. Således låg jag halvnaken i min hytt och tittade ut genom mitt fönster på öarna som gled förbi medans vi stävade mot land. Kläderna hann givetvis inte torka, så det fick bli att vara lite småfuktig vid lunch.
Lunchen var föresten den första måltiden som inte bestod av minst 5 olika rätter. Istället hade vi fått välja meny och jag hade valt nötkött och musslor. Till detta fick vi ris och lite grönsaker och efteråt var det färsk frukt. Det enda jag åt av frukten var någon form av grön citrusfrukt som smakade ganska surt, men var grymt god efter den lite kryddiga maten. Maten var för övrigt lika god den här gången som alla andra måltider. Lätt bästa käket hittills på resan!

Men sedan var det slut. Sorg och bedrövelse! Strax efter 11 anlände vi till fastlandet och lommade av båten efter fantastiska 22 timmar ute till havs. Om du någonsin har möjlighet att åka hit, gör det! Det är en helt otroligt bra resa!

Därefter var det skumpebuss igen. I fyra långa timmar skumpade vi tillbaks mot Hanoi och stannade återigen på vägen för att vi skulle kunna shoppa lite souvenirer. Denna gången föll jag till föga och köpte en liten träskulptur som föreställer en stiliserad vietnamesiska i traditionella kläder. Det låter porrigare än det är, jag lovar. Dessutom köpte jag en lackerad träskiva med motiv från Tintin åker till månen. Grymt snygg. Bussen var förövrigt inte lika skumpig på vägen tillbaka, eftersom den var lite mindre och modernare, men det tog fortfarande fyra timmar och jag var otroligt trött.

Så, trötta men lyckliga hoppade vi av bussen utanför hotellet framåt kvällningen. Det skulle bli middag också, men när jag kom upp på rummet fick jag en smärre chock. Av någon anledning hade man plockat ihop allt jag hade i rummet och lagt det antingen i resväskan eller i en plastpåse som hängde på resväskan? Varför då?? Det enda rimliga jag kunde komma på var att man hyrt ut mitt rum den natten jag var borta, trots att jag har betalt för rummet! Till råga på eländet hade man stoppat min biljettficka i plastpåsen med mina spykalsonger från i onsdags. Nu hade jag givetvis sköljt ur kalsongerna, men de var fortfarande blöta vilket gjorde mina biljetter en aning mer fuktiga än vad som är riktigt nyttigt.

Kvart över sex träffades David och jag i receptionen och jag kollade med honom om hans rum fått en liknande behandling. Det hade det inte, så jag började med att skälla ut den söta receptionisten efter noter för att de hade vart på mina grejer. Till saken hör att de inte hade hittat min kamera som låg i ett skåp och om någon faktiskt hade varit i rummet, så kunde de bara tagit kameran. Nu hände inte det, men ändå. Efter lite skäll ringde hon sin chef, som ursäktade sig så mycket och sa att han skulle komma om en stund för att reda ut det här. Då gick vi och åt middag.

Middag blev det på Green Tangerine igen, för David gillade efterrätten så mycket. Den här gången åt jag grillad duva i kaffe och kakaosås och det var faktiskt ingen riktig höjdare. Davids ankbröst såg bättre ut. Efter maten gick vi ett varv runt sjön och var tillbaks på hotellet först 20.30. Då hade hotellchefen suttit och väntat ett tag, men nu fick han sina fiskar varma. Han bedyrade att de inte hyrt ut rummet och att det måste vara ett misstag och att han skall kolla med städpersonalen i morgon och att han ber så mycket om ursäkt.
Bäst för dig, sa jag och sedan gick jag och lade mig. Internet funkade inte heller. Dålig slut på en annars så bra dag…