Tisdagen grydde med förväntan i luften. Skulle Vijyia komma i tid? Skulle det bli någon frukost som vi kommit överens om? Som vanligt fick jag duscha i gästrum 1, eftersom min egen dusch har hål i golvet, och sedan skyndade jag mig att klä på mig så att jag var redo kl 07.00. Bara någon minut senare ringde det på dörren och där stod min maid! Seger!

Eller, ja, seger och seger. Jag fick fortfarande göra det mesta av min frukost själv och det blev ett vändstekt ägg istället för den omtalade omeletten, men det är ett steg i rätt riktning. Istället fick jag lite mer tid till själva frukostandet och funderade på om jag inte borde prenumerera på en morgon tidning. Skall det bli den lokala Deccan Chronicle eller den nationella Hindu Times? Tror det får vänta till efter semestern.

På jobbet var det också små, små försiktiga steg framåt. Det är frustrerande att allt tar så lång tid och när man frågar någon något så får man 9 gånger av 10 svar från någon annan. Jag känner mig lite som en vallhund som försöker valla progressen i någon form av riktning. Kanske borde läst den där boken ”Herding Chickens” som chefen fick för ett par år sedan… Största spänningen under dagen var ett hastigt uppkommet möte som varken Urban eller jag blivit kallade till som gjorde att lunchen inföll först kl 14.30. Inte väldigt skönt. Vrålhungern gjorde att det blev friterad kyckling på Wings’n’Fries istället för det vanliga indiska köket. Kanske inte helt bra.

Efter jobbet var det dags för Inorbit igen. Till helgen reser jag till Hong Kong för den stora resan med David och det behövde kompletteras lite. Kalsonger hittade jag. Tror att de skall funka. Ett nytt bälte blev det också eftersom det jag köpte med min personliga shopper senast har gått sönder. Däremot blev det inga strumpor. Mina fötter är liiiite större än 24 cm, vilket verkade vara största storleken. Men de sträcks ju ut, tyckte säljaren och drog i en strumpa. Men mina fötter är inte 2 cm breda, kontrade jag och gick därifrån. Sedan var det matinköp som gällde. Inget konstigt, lite yoghurt, lite müsli (den svenska är nästan slut!), lite mjölk och så ett strykjärn. Det senare för att min maid skall slippa ta med sig skjortorna ut någonstans. Givetvis fick hon det finaste jag hittade och det kostade nästa 500kr så det borde vara väldigt väldigt bra.

Arbetsdagen blev lite kort, för jag var tvungen att vara hemma innan 18 trots besök på Inorbit. Anledningen? Beam-pojkarna var på väg. Så där satt jag och väntade i min lägenhet på att någon från Beam skulle höra av sig, men det enda jag fick var ett SMS om att mitt ärende var stängt. Lite som på jobbet med andra ord. Strax därefter ringde det dock någon från Beam och undrade om jag var nöjd med installationen. Nej, sa jag. För det har inte skett någon installation. Det visade sig att teknikern blivit stoppad av vakten vid grinden och istället för att ringa upp mig, så hade han helt sonika stängt ärendet! Jädra svin!! Nu fick vi i alla fall rett ut saken och 19.30 kom det äntligen två Beam-killar och började installationen. Det blev ett fasligt skruvande i ett uttag i hemmakontoret och i en liten lucka utanför och sedan försvann de, med sladdar hängande överallt. I mitt stilla sinne fundera jag över det mest plågsamma sättet att ha ihjäl den ansvarige på Beam, men eftersom de lämnat sin verktygsväska så väntade jag en stund med att bli arg. Efter 45 minuter var de tillbaks igen och fortsatte skruva. Och se, nu kom det igång. Fast något Internet fick jag inte. Jag fick bara en inloggning på Beams hemsida. Med användarnamn och lösenord som jag inte har. Inga problem, sa Beam-killen, jag skickar ett sms med det inom 30 minuter. Kom det något sms?

Medan jag väntade på sms, så tittade jag på Doctor Who. Bra avsnitt ikväll: The impossible planet. Ett riktigt höjdardubbelavsnitt från säsong 2. Efter det var det film igen. Alla filmer börjar 21 och slutar mellan 23 och 01, typ, så det blir bara lite början på filmer. Jag gjorde också ett försök att spela in Top Gear. Det har hittills inte lyckats, vilket jag misstänker beror på att strömmen kommer och går mest hela natten, men skam den som ger sig.

22 släckte jag lampan. Fortfarande inget sms från Beam. Men nu har jag i alla fall något nytt att vara arg på 🙂