Monday, monday…
Måndag morgon var det dags för min nya maid att komma klockan 7. Det gjorde hon inte. Det gjorde inte strömmen heller. Eller nästan inte. Det var väldigt konstigt strömavbrott. Det var inte så mycket ström att kylen fungerade, men det fanns nästan tillräckligt mycket ström för att brygga kaffe. Fast inte riktigt varmt och det tog dubbelt så lång tid som normalt. Brödrosten blev bara precis så varm att brödet torkade, men inte så mycket att brödet fick färg… Väldigt konstigt, helt enkelt. Hissen fungerade inte heller och trappan håller på att byggas om. Ingen bra start på dagen helt enkelt.
Vijaya kom ungefär 20 över 7. Tanken var ju att hon skulle komma vid 7 och börja med frukost. Det känns lite knepigt att ha någon som dyker upp och skall fixa frukost, men jag kanske vänjer mig. Nu gick det ju inte att laga frukost. Spisen är iofs en gasspis, men tändningen är eldriven. Ingen el, ingen eld med andra ord. Så jag fick fixa egen frukost, samma som vanligt, medan Vijaya plockade lite i köket.
Efter frukost blev det alltså trappa och lite äventyr ner till bilen och färd till jobbet. Jobbet var ingen höjdare idag, dock. Det är väldigt frustrerande när det känns som om det mer är Sverige som är problemet än Indien. Det är som om alla tycker att det är jättebra att vi startat ett center i Indien, men ingen vill faktiskt lägga något jobb här. Frågan är om det är för att man inte tror det blir bra eller för att man tror att jobben skall försvinna eller för att man inte har kontroll eller något annat. Frustrerande är det i alla fall.

Så, efter en lång lång dag av frustration och inte komma någon vart var det äntligen dags att åka hem. Eventuellt skulle min landlady komma förbi och titta på hålet i golvet i badrummet i master bedroom, men det hände givetvis inte. Det kom inte heller någon liten installatör från Beam, så ytterligare en besvikelse. Så. Dags för lite comfort food. Pannkakor!
Jag har inget decilitermått, så det fick bli lite på känn. Mjölet var inte heller som vanligt mjöl och det fanns små svarta pluppar i det. Ett tag funderade jag över om det här kunde vara såna där små korsordsdjur som man läser om fanns i vetemjöl förr, men jag tror snarare att det inte är vetemjöl jag fått tag på. Men, men – det blev pannkakor ändå. Med jordgubbssylt. Eller snarare jordgubbsmarmelad. Inte riktigt vad jag hade tänkt, men ganska nära. Fast inte särskilt gott om jag skall vara riktigt ärlig.

Vardagkväll innebär Doctor Who på TV kl 20. Det är andra säsongen av DW2005 som gäller och just denna kväll var det avsnittet med den onda tanten på TV som suger ansiktet av folk. Inget dåligt avsnitt på något sätt, men jag hade ändå lite svårt att engagera mig. Kvällens höjdarfilm var Monsters vs Aliens, men när jag känner mig sådär less och frustrerad med livet är bästa botemedlet alltid mycket sömn, så det fick bli sängen istället för film.

När jag plockade ner sakerna i köket innan jag släckte för natten, så filosoferade jag lite över myrorna som invaderat diskbänken. När diskbänken är ren, så finns det inga myror, men så fort jag lämnat några smulor så kommer de fram på något magiskt vis. Undrar om man kan dressera dem till att bara plocka undan just smulor och matrester från köket. I så fall kunde man ju helt skippa att städa och låta myrorna göra jobbet under natten…

I säng före 22 blev det i alla fall, men inte sömn direkt. Runt 22-snåret började strömmen gå igen. Den försvann i kanske 1 minut eller 2, ibland bara i ett par sekunder. Så var den på i några minuter och så försvann den igen. Vad gör det, kanske ni undrar? Det är ju sovdags! Jo, men varje gång strömmen försvinner så låter det ”ki-klock” i alla AC-aggregat oavsett om de är på eller inte. Och när strömmen kommer tillbaka så låter det ”ka-klick”. Dessutom hade jag igång UPS:en för att kunna spela in ett program som började 23 och UPS:en har en irriterande (men givetvis bra) funktion att pipa var 30:e sekund när strömmen är borta. Praktiskt när man sitter med datorn, inte lika kul när man skall sova.

Ärligt vet jag inte vad som hände först; att strömmen lugnade ner sig eller att John Blund kom förbi och dängde till mig med sin sandsäck, men jag somnade i alla fall så småningom.

Och vaknade inte förrän kl 03.36! Då hade traktens hundar blivit upprörda över något och börjat skälla som tokar. De flesta hundarna tröttnar ju efter ett tag, men det finns en hundjäkel som inte riktigt fattar galoppen och när hen väl börjat skälla så håller det på tills den är alldeles hes framåt 7-tiden på morgonen. Öronproppar i, alltså.