Måndagen inleddes, liksom söndagen, med en sovmorgon följd av en härlig frukost med rostat bröd, yoghurt, müsli, kaffe/te, juice – ja hela baletten egentligen. Planen för dagen var mer sightseeing med början i Golconda Fort och sedan vidare till Nazim-gravarna innan Anders behövde åka till flygplatsen. Lyckligtvis hade eftermiddagens möte på jobbet blivit inställt (eftersom det var ledningsmöte i Sverige), så jag kunde ta hela dagen ledigt och göra lite mer shopping. Mitt under frukosten ringde dock installatören av vattenrenaren som jag köpte i fredags och sa att han kunde vara på plats vid 13 för att installera den. Hemma vid 13, alltså. Ok.

Vi började ändå i Golconda. Den här gången var utgångspriset för guiden endast 1200 rps istället för 1500. Tror dock det var samma gubbe som förra gången… Den här gången kunde jag ju säga att jag redan varit här och jag hade till och med läst lite i guideboken! Uppe vid själva fortet hade priset för guidning gått ner till 400 rps. Nytt rekord för mig, men Urban har fått ner det till 300 rps så jag har en bit kvar.

Vi klättrade i alla fall hela vägen upp till toppen av fortet på egen hand. Den här gången var det betydligt mindre folk än när jag var här förra veckan, så inga idolfoton.

Efter att ha beundrat utsikten från toppen (igen) tog vi en ny väg ner till palatsdelen av fortet och beundrade arkitekturen och pratade om allt möjligt. Vi försökte också se alla fladdermöss som man hör inne i själva palatset, men lyckades inte den här gången heller. På vägen ut från fortet hade det kommit in betydligt fler människor och nu blev vi flera gånger tillfrågade om vi kunde posera med diverse indier. Faktum är att när det väl kommit igång var det massor av folk som ville ha en bild med två blekansikten. Väl tillbaka i bilen sa Afzal att Anders är väldigt lik en australiensisk cricketspelare som var populär för ett par år sedan. Kanske därför vi var så populära inne på fortet.

Istället för att åka till gravarna åkte vi hem till lägenheten för att ta emot installatören från Kent (vattenrenaren) och för att byta bilder med varandra. Kent-killen ringde klockan 13 och frågade om jag var hemma. Det var vi ju, så han skulle komma kl 13.30 och installationen tog bara 15 minuter. Bra, eftersom vi behövde åka till flygplatsen kl 14! Kom Kent-killen klockan 13.30? Givetvis inte. Men han ringde 13.45. Då hade Afzal kommit med en tjej som kunde jobba som maid, så Afzal fick prata med Kent-killen medan jag misslyckades med att kommunicera med Sussila (möjligen en flicka från Småland?). Sussila pratade ingen engelska alls, men med Afzals hjälp fick vi fram att hon kom från landet någonstans och behövde jobb. Hon var inte helt nöjd med arbetstiden, men om lönen var 8000 rps/månad var det ok. Kent-killen var tydligen på andra sidan av stan, så han skulle inte hinna. Istället körde Afzal hem Sussila innan han kom och hämtade Anders och mig för en tur till flygplatsen.

Efter att jag dumpat, förlåt, vinkat av Anders på flygplatsen, var det dags för lite möbelshopping. På vägen förklarade Afzal att han bett Sussila om identitetshandlingar och bostadsbevis (typ) och om det inte funkade så var hon inte rätt. Ok då.

Möbelaffären som vi besökte låg i ett lite skummare kvarter än jag sett hittills och den hette WoodX. Det fanns, som vanligt verkar det som, fyra våningar av gravt blandade möbler av olika storlekar. Men… Lycka! På fjärde våningen fanns det skrivbord! Visserligen var det direktörsskrivbord som var betydligt större än jag tänkt mig, men de var inte orimligt dyra med svenska mått och det fanns riktig bra stolar också. Av bara farten blev det lite småbord, en billig soffgrupp till förmaket och ett säkerhetsskåp också. Ännu större lycka: De levererar samma dag!! Så fort in i bilen för en tur till Inorbit och handla lite mat och andra förnödenheter. Bland annat något som jag aldrig någonsin handlat förut: prydnadskuddar. Japp. Det är sant. Jag har köpt prydnadskuddar i färgerna Teal och… något annat som jag inte kommer ihåg. Jag skulle kalla det lilarosa och typ ljusblå. Men jag måste erkänna att lite färgade kuddar i mina svartvita rum verkligen var ett lyft.

När möblerna levererades kändes lägenheten plötsligt som om den var bebodd. Nice! Möbler i förmaket så man kan sitta ner, skrivbord och stol på kontoret, två stora beanbags under trappan som en början på min kuddhörna. Det börjar arta sig!

Eftersom jag lyckats skaffa mig en skön AC-förkylningen efter söndagens zoo-besök så blev det tidigt i säng. Det slog mig då att jag varit i Indien i två veckor. Helt otroligt Känns som jag varit här i flera månader. Det är faktiskt riktigt svårt att komma ihåg hur livet var hemma i Sverige. Knepigt sånt.