Jag har sedan ett tag tillbaka haft en tjänsteresa till Pune inplanerad och när det blev klart att Sven skulle flytta till Hyderabad två veckor dessförinnan kom vi överens om att jag kunde hälsa på helgen innan jag skulle till Pune.

Fredag – resdag

Väckarklockan på 05.30 i ett hus utan vatten efter rörmockarens illa uppskattade tidsåtgång. I och med att vi inte var hemma när han lämnade huset på torsdagseftermiddagen visste vi inget och hade självklart inte fyllt några extra flaskor vatten. Raggartvätt innan min 22 timmars resa till Hyderabad kändes som en illavarslande start på resan, men det flöt på bättre än befarat. Som vanligt inga problem med taxin till Karlstad C och före tidtabell till Stockholm C med gott om tid efter Arlanda Express till Arlanda. Hann till och med jobba någon timma innan LH803 tog mig till Frankfurt. Ensam på min sida mittgången och gott om plats. 70 minuters byte i Frankfurt var det första orosmolnet som bara blåste bort. Gott om tid än en gång. Nästa flygskutt tar mig till Pune och jag vill tacka mina kollegor i bolagsstyrelsen som insisterade på business class. Det är inte ofta (första gången) som jag kan sträcka mig raklång på ett flygplan och inte nå fram med tårna till nästa säte. Businessavdelningen var bara halvfullt på flygningen så alla 16 hade två säten var till förfogande. Hur mycket inställningar på stolen som helst och till slut fick jag den i ett liggläge som kändes OK och några timmars sömn. Planerad landningstid 03.55 lokal tid (0.25 svensk tid).

Lördag – ankomstdag

Dags för orosmoln nummer två – två timmars byte i Pune mellan non-connected flights (sista delen av resan stod självklart inte företaget för). Lite tidiga även här och en väldigt tom ankomsthall som gör att vi som satt längst fram i planet kommer till tomma köer med pass/visum-kontroll. Snabbt hämtat baggage och innan jag vet ordet av är jag utanför terminalbyggnaden och har inte en aning om var jag ska gå tillbaka in för att fortsätta mot Hyderabad. Första person som sitter utanför byggnaden är en säkerhetsvakt som inte kan ett ord engelska så jag får gissa att det är åt höger som avgående flyg finns att hitta. Mycket riktigt. Redan utanför byggnaden börjar den långa serien av biljett/ID/boardingkortkontroller. En beväpnad vakt ska titta på min utskrivna elektroniska biljett innan jag får komma in i terminalbyggnaden. 10 meter in är det en spärr där jag visar samma papper en gång till. Jag får då sätta mig att vänta eftersom incheckningen för Jet Airlines inte öppnat för dagen än. Klockan är då 04.05 och det har gått 10 minuter från planerad landningstid!!

Scanning av allt baggage (kontroll nr 3) innan incheckning (nr 4). Säkerhetskontroll (nr 5) där man får stämplat en tag till handbaggaget för att visa att det passerat kontrollen. Lång väntan vid gaten där man till slut boardar (nr 6) både Bangalore och Hyderabad-resenärer. 5 meter därefter står en vakt i dörren och tittar bort så att han inte skulle råka se att man redan visat boardingkortet så det är dags för nr 7. Ute på plattan dirigeras vi med Bangalore till vänster och Hyderabad till höger till två olika plan. Här kunde man också få visat sitt boardingkort, men det tillfället missades. Utanför planet står en kille och en tjej som vill titta på boardingkortet och tur var väl det för en man en bit framför mig ska till Bangalore och får väldigt bråttom till det andra planet. Killen tittar på boardingkortet och river halvvägs, ger det direkt till tjejen som river itu kortet helt. Innan det är min tur har tjejen fått annat att göra så det blir ”bara” åtta personer som behöver kolla mina papper innan jag sitter på planet.

Landar på tid i Hyderabad och ser Sven så fort jag kommer ut. Snabbfrukost på McDonalds innan vi åker med den vikarierande chauffören Azif till den nyuppbrutna lägenheten (läs Svens blog för fredagen om ni inte redan gjort det). Spartanskt möblerad än så länge, men varsina sängar och ett matbord finns tillsammans med soffgrupp framför TVn så livets nödtorft är på plats så när som på internetuppkopplingen då…

Levererade första nödsändningen från Sverige innehållande 1000 ark kopieringspapper. 3 kollegieblock, 1600 gula standardnotisar, 4 whiteboardpennor, 5 kulspetspennor, kortisonsalva, svenskt kaffe och en gasvakt för att vaka över Urbans tveksamt installerade gasspis.

De två teskedar jag hade med mig visade sig vara lägenhetens enda bestick så det hade blivit intressant intagande av vår yoghurtfrukost annars. En förmiddagslur för att komplettera de få timmarna på flyget klaras av innan vi åker på shoppingtur. Jag har en stående lista med önskemål från familjen som denna gång kompletterats med lite resmålsanpassade önskemål. Jag hittade inte någonting på listan, men köpte en slips till mig själv eftersom jag glömt att ta med någon hemifrån. Sven gjorde ytterligare kompletteringsinköp till skafferiet, köket osv., men bl.a. kökshanddukar och diskbalja är kvar på Svens lista…

Vi västerlänningar är vana att äta vår kvällsmat lite tidigare än indierna så den tilltänkta middagsrestaurangen hade inte öppnat när vi tyckte det var dags för mat, men det fanns alternativ vägg-i-vägg där de tyckte att Svens risotto skulle serveras innan förrätten, men vi fick dem på andra tankar.

Söndag – turister på stan

På programmet för dagens fanns tre turistmagneter: Chowmalla palace, Charminar och Nehru Zoological Park. Palatset var mycket välbehållet med mycket marmor och kristall, men det kan ju bero på att det bodde folk här för inte alltför länge sedan. Nästa stop Charminar, men där var turistmagneterna för starka så köerna ringlade alltför långa för att vi skulle stanna till. Svens chaufförvikarie ombads ge förslag på någon bra lunchrestaurang på vägen mot zoo, men det blev ingenting av detta. I Hyderabad kan man ta med sig bilen in på zoo och mot ett tillägg på motsvarande knappt 3 SEK fick man använda sin kamera också. Dagens höjdpunkt enligt planen skulle bli tigersafari. Det visade sig vara fyra safaris på rad i en gallerinkapslad buss där även lejon, björn och bison skulle finnas längs vägen. Ytterligare biljetter – á 3 SEK – införskaffades. Vi hamnade på bussens högra sida och hade innerkurva längs rutten. I princip alla djur fanns utmed ytterkurvan så det var inte så lätt att se något. Två lejon, kanske en tiger, bit av ryggen på en björn och någon bison på slutet av turen gjorde att själva bussturen på den smala uppmurade cementvägen var det som fick safarin att vara värd sitt pris, men då snarare som en åkattraktion på ett nöjesfält. Bra fart och väldigt smalt bidrog till upplevelsen! Det finns tre matställen på zoo och vi stannade på det första efter bussturen för att få äta lunch. Det var inte någon västerländsk touch alls. En stor wokpanna med någon röd grönsaksröra som serverades med bröd lätt värmt på kanten av samma panna och några nypor hackad rå rödlök till det facila priset av knappt 4 SEK. Vattenflaskan kostade lika mycket varav en tredjedel var pant. Vi var lite oroliga för hur våra magar skulle reagera, men det gick bra, det smakade helt OK och kryddningen var rejäl. Satt kvar under de skuggande träden medan en regnskur drog förbi. Stannade till och kollade in noshörning, flodhäst, gepard, giraff, diverse apor och sköldpaddor innan vi lämnade djurparken. I och med att vi hoppade över Charminar var inte klockan så mycket. Vi tittade i guideboken och bestämde oss för att kolla in buddastatyn i sjön. Sagt och gjort, men vikariechauffören valde en strand där man såg statyn snett bakifrån vilket väl inte var vad vi hade tänkt oss, men vi fick se den i alla fall. Fortfarande några timmar kvar att slå ihjäl innan det kunde bli middagsdags. Vi ringde upp Urban och bjöd in oss själva på fika. Trots att han och familjen bott i Skåre innan de flyttade till Hyderabad i augusti tog det väldigt lång tid innan vi kunde hitta några gemensamma bekanta. Kaffe/te på terrassen avslutades i och med dagens andra regnskur. Middag på en kinarestaurang där jag ombads byta till en annan rätt eftersom de trodde att den skulle vara för stark för mig och det var nog ett bra erbjudande eftersom Svens mat var väl tilltagen i styrka och han fick inte något förslag om att byta. Vårrullarna till förrätt var lite knepiga att äta med pinnar, men sojakycklinghuvudrätten funkade bättre.

Måndag – tillbaka till Pune

Afzal var tillbaka som chaufför idag och hade tråkiga nyheter från familjen. Anledningen att han varit borta var att hans svärfar var sjuk och det var så illa att han hade gått bort under söndagen.

Det har varit mycket ”för första gången” för Sven sedan han flyttade hit och så även idag, men av ett annat slag. Nämligen första gången han var på en turistattraktion för andra gången! Återbesök på Golconda Fort och även denna gång erbjöds Sven (och jag) guidade turer till alltför höga priser, men nu kunde Sven helt ärligt svara dem att han hade varit där förr och behövde inte någon guide. Intressant prissättning på de flesta turistställen. Utlänningar betalade drygt 12 SEK i inträde och indier klarade sig undan med en tjugondel. Även denna gång visade det sig att västerlänningar på Golconda Fort är turistattraktioner för besökande indier. En möjlig förklaring fick vi av Afzal som tyckte att jag var slående lik en i cricketkretsar mycket känd australisk spelare som slutat ganska nyligen. Oklart varför i så fall Sven var en attraktion helt av egen kraft helgen innan. Fortet ligger självklart på högsta kullen i omgivningen och det blev lite bergsbestigning för att ta sig upp på toppen där utsikten var såpass att man kunde se ända bortom slutet på Hyderabad åt några håll.

Tillbaka till lägenheten för sista gången och hämta mina väskor för vidare transport till flygplatsen och ”Hej då Sven – tack för den här gången”. Näst intill samma kontrollprocedurer som i Pune på hitresan. PizzaHut-lunch på flygplatsen som var 10 gånger dyrare än gårdagslunchen, men kring 40 är ju inte så mycket det heller. Köpte en datorväska som självklart inte hade passerat säkerhetskontrollen och då inte hade en tag med stämpel på. Fick istället en stämpel på garantibeviset som jag skulle visa upp vid boarding, men inte dög den när jag kom dit med två väskor där bara den ena hade stämpel. Jag argumenterade en stund om att den var helt ny och inköpt här på flygplatsen för öron som bevisligen inte förstod så mycket engelska. Tror det var bra att vara västerlänning just då för jag fick passera i alla fall. Racerfart på planet i och med att 100-minutersflygningen var framme redan efter 70 minuter. Var lite orolig att den förbeställda bilen från hotellet inte skulle ha kommit än, men det var ingen fara. Jag hittade en lapp med mitt namn och näst intill flygplatsincheckning även på hotellet. Baggagescanner och detektorbåge att gå igenom. Bilen kollades både under motorhuven och i baggageluckan innan den kom innanför bommarna i uppfarten. Internetaccess för första gången sedan Arlanda gjorde att kvällen tillbringades med facebook, mail och nyheter från hemlandet.

Tisdag – scoutbesök

Tror att jag bor på VIP-våningen eftersom det finns en egen liten matsal här så man inte behöver åka ner till stora matsalen. Jag var ensam där och åt min något sena frukost. Enda punkten på dagordningen var besök på flickscouternas världsscoutcenter Sangam som jag mailat med för ungefär en månad sedan. Med tanke på säkerhetsarrangemangen för att komma in på hotellet tog jag det säkra före det osäkra och bokade en av hotellets bilar för att köra mig till Sangam. Det visade sig vara ett helt okänt ställe för personalen, men vi åkte iväg och när jag kände på mig att vi närmade oss såg jag skyltarna på muren. Tur var det för chauffören hade inte gjort det. Vi fick vända och åka tillbaka för att komma in från rätt håll. Mitt besök var väntat och jag guidades runt av en tjej från Kenya. Annars är det mest scouter från brittiska samväldet och USA som är anställda och volontärer på anläggningen. En tjej från Sydkorea och en från Danmark utgjorde de andra undantagen. Oturligt nog hade en svensk tjej åkt hem bara för några dagar sedan på grund av ett knä som trasslade och hennes svenske läkare som operarat henne ett flertal tillfällen mer eller mindre beordrade henne att åka hem istället för att försöka fixa till det på plats i Pune. Det är inte så ofta svenskar kommer på besök så hon hade sett fram mot att jag skulle komma. Den danska tjejen hade varit med i WSJ planning team inom GDV så vi har säkert varit på någon planeringshelg på Rinkaby tillsammans förutom själva jamboreen förstås. En av de äldre i personalen kom mycket väl ihåg NSFs ledarresa och den stora mängd gäster från Sverige som då kom. Passade på att äta lunch tillsammans med volontärerna – dagen till ära med en mycket god glass som efterrätt. Handlade ganska mycket i shoppen och lämnade donationer både till anläggningen och till volontärerna innan jag frågade om vilket sätt de rekommenderade att jag skulle ta mig tillbaka till hotellet på. Jag nämnde att jag kunde ringa efter samma bil som kört mig dit, men de tyckte att jag skulle använda samma fortskaffningsmedel som lokalbefolkningen. En av de lokalanställdas pappa har en auto rickshaw som de brukar ringa på när det behövs. Oklart om det var han som kom, men rickshawpremiär blev det likafullt. Han vågade sig inte på att ge sig igenom bommarna upp till hotellet så jag fick ta sista biten till fots. I morgon kommer mina styrelsekollegor från Finland och Sverige. Dags att börja jobba igen med andra ord…