Då har det alltså äntligen hänt! Nej, mamma, jag har inte gift mig… Men däremot har jag nu fått nycklarna till min lägenhet! Hurra hurra!!

Arbetsdagen på torsdag blev ett enda långt stressande för att försöka lösa problem med Internet för alla på kontoret. Som säkerhetsansvarig är det jag som skall se till att rätt människor har rätt rättigheter vid rätt tidpunkt. Det kommer säkert kännas helt naturligt om sådär en månad eller två, men andra veckan är fortfarande precis allting nytt och första gången, så stress var ordet sa Bull.

På lunchen träffade vi Linus. Vet inte om jag pratat om Linus förut, men han pluggade i Halmstad, anmälde sig till ett globalt traineeprogram  och hamnade här i Hyderabad på HR-avdelningen på Mahindra Satyam där han jobbar med mångfald. Spännande och kul! Hans traineelön är 23000 rps i månaden och Urban (eller Bruno som vi kallar honom efter att svenska ambassaden i Delhi skrivit lite fel) och jag har inte vågat berätta vad vi tjänar. Linus bor i en lägenhet med 8 andra personer och promenerar, åker buss och auto rikshaw runt stan. Lite annat liv. Lunchen blev i den nya restaurangen på jobbet och vi åt kinesiskt raketbränsle som fortfarande gör sig påminnt ibland.

Efter jobbet kidnappade jag Erika för att åka och köpa saker till lägenheten. Lägenheten skall ju vara möblerad, men det innebär 2 sängar, ett matbord med sex stolar, ett litet bord med fyra stolar, en soffgrupp, ett soffbord, två TV-apparater och en TV-bänk. Det lämnar två helt tomma rum och väldigt mycket eko. Lite möbler blev det alltså och eftersom min flygfrakt inte kommit från Sverige blev det också lite lakan, handdukar, glas, porslin och annat praktiskt. Varför var Erika med? För att min vanliga private shopper inte finns på plats! Och om jag köper såna saker helt själv så blir det ofelbart helt okoordinerat och konstigt. Sakerna dumpade vi i lägenheten innan vi åkte och lämnade Erika (och släppte ut lite kinesmat) och sedan tillbaka till hotellet för en sista natt.

Möblerna kommer förresten inte förrän nästa vecka, till min stora förtret. Det innebär att lägenheten är i stort sett lika tom när Anders kommer till helgen. Men å andra sidan har han då möjlighet att påverka smyckandet av lägenheten 🙂