Nära miss

Måndag nummer två är nu avklarad. Trogen min nya vana klev jag upp strax efter 6 och tog mig upp till gymmet för en stund på motionscykeln. Den här gången tog det emot mer än vanligt. Bokstavligen! Träningsvärken efter lördagens gym och bergsklättring var riktigt jobbig, men det betyder säkert bara att det gjort nytta. I alla fall inbillar jag mig det.
På jobbet var det som vanligt tomt och tyst när jag kom. Den flirtiga eftermiddagsvakten hade tydligen bytt skift och jobbade nu morgon istället. Lite tråkigt eftersom jag inte alls är lika upplagd för att vara trevlig klockan 8.15 på morgonen. Helgens mail avslöjade egentligen inget nytt. Mr Srinivas hade skickat ett mail i fredags och berättade att jag minsann skulle få komma till FRRO (Foreign Resident Registration Officer tror jag det betyder) den 20/9. Jag behövde bara skicka in papper till honom så skulle det ordna sig. Natasha från Delhikontoret hade svarat att de papprena hade han redan fått från henne. Vi får väl se vad som gäller den 20:e…
Efter att ha jobbat en stund blev det dags för kaffe och Urban och jag kilade hoppfulla över till nästa byggnad där det finns ett bra ställe som säljer espresso för 6rps. Förra veckan var det stängt för renovering och det är tydligen svårt att renovera en kaffeautomat, för det var fortfarande stängt. Ner till huvudkontoret för en kopp riktigt kaffe alltså (en dubbel espresso utan extra vatten blir ungefär en mugg vanligt svenskt kaffe, kaffet i övrigt smakar mest smutsigt vatten). Tillbaka på kontoret hade veckans svenskar kommit. Som vanligt hade Urban och jag inte blivit informerade om vad vi skulle göra och hur schemat såg ut, så det blev till att sitta i möte hela dagen istället för att jobba. Eller ja, det är ju en del av vårat jobba att knyta kontakter med svenskarna och lära oss vilka behov och möjligheter de har för utlägg på SITC, så helt dumt är det ju inte. Däremot hade det ju varit lite skönt att kunna förbereda sig en smula.
Dagen blev faktiskt riktigt intressant och jag lärde mig en hel del om SDS och deras produkter. Alltid kul att lära sig nya saker om SAAB. Vi fick också veta lite mer om våra värdar på Mahindra Satyam och det är också trevligt. Lunch var som vanligt curry. Jag har faktiskt inte tröttna på det ännu. Det är ändå hyfsat med variation och idag fick vi en ny sorts friterad grönsak. En kul detalj med lunchen är att vi alltid får vattenmelon och någon säsongsfrukt till efterrätt. Jag tackar alltid nej, eftersom jag inte kan äta vattenmelon och efter en stund kommer de då alltid in med lite vaniljglass i stället. Jag undrar lite om serveringskillen (det är alltid samma) kommer att lära sig att jag inte äter vattenmelon och ta in glassen med en gång så att de andra slipper vänta…
På kvällen var det då dags att åka och hämta nyckeln till lägenheten. Vid besöket i fredags fanns det ju en del saker att göra, det fattades kyl och frys, tvättmaskin, möbler, AC på kontoret, fönster på övre gästtoaletten osv. Man bedyrade då att det skulle vara klart på lördag kväll. Jättebra, tyckte jag, men jag ville inte flytta in förrän idag (måndag). Idag var vi alltså där och till min besvikelse, men föga förvåning, var det givetvis inte klart. Snarare fanns det mer kvar att göra nu än i fredags. Man hade börjat sätta in galler för fönstren, vilket innebar att flera rum nu inte hade något glas i fönstrena (man tar tydligen ut glasrutan medan man sätter in gallret. Det verkar lite opraktiskt eftersom man då måste tråckla ut rutan från rummet på sjättevåningen när det är ett galler i vägen, men vad vet jag). Kyl, frys och tvättmaskin fanns i lägenheten, men var inte installerade, avloppet i köket var inte fixat, spisen var inte installerad, detaljerna på dörrarna var fortfarande inte åtgärdade osv. Dessutom hade man flyttat AC från ett rum till kontoret, vilket innebar att det nu var hål i väggen i det gamla rummet, samtidigt som man höll på att göra hål i väggen för att ta hand om spillvattnet från AC’n på kontoret.
Nu var det dags för mig att bli lite grinig, ja nästan arg. Jag frågade helt krasst varför inget av det vi pratade om i fredags var klart när det skulle varit klart i lördags. Å men det var så besvärligt att flytta AC’n och arbetarna ville inte jobba i helgen och någon pryl hade ju blivit försenad. ”Jo, men all information om vad som behövde göras fanns tillgänglig i fredags och det kan ju knappast varit någon överraskning att folk inte ville jobba hela helgen, så varför är det inte klart?” frågade jag och såg bister ut. Det kom inget svar, men ägarna ursäktade sig så mycket så mycket och lovade att det minsann skall vara klart på tisdag lunch. Mr Srinivas var lite mer blygsam och lovade att det skall vara klart tisdag kväll. ”Om allt det här är klart på tisdag kväll blir jag mycket imponerad” sade jag och fortsatte sedan med att berömma dem för sängarna som kommit. Min säng var faktiskt extra lång! Det verkar också som att förseningarna gör att jag får en extra TV till mitt sovrum. Sånt är ju alltid kul, men jag noterar också att det i fredags fanns en TV i lägenheten och nu fanns det inte någon alls…
Nåja, vi får väl se i morgon kväll om det är klart eller inte. Väl tillbaka på hotellet träffade jag Thomas och Jan-Ove (veckans svenskar alltså) på den italienska restaurangen och det blev en lång, trevlig och mycket god middag med rövarhistorier från alla håll och kanter. Det behövde mitt humör kan jag säga.

Profilbild för Okänd

About sventuba

Tubaspelande, scoutande styrelseproffs med resor och dataspel som intresse. Jag har visst ett jobb också, men vad gör väl det?
Detta inlägg publicerades i Indien och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar