Så var första dagen på nya jobbet avklarad. Lite småförvirrad och med riktigt uselt kaffe, men i stort sett helt ok. Att lära mig alla namn kommer bli en utmaning utöver det vanliga. Jag har ju lite svårt för namn normalt och nu heter ju alla något konstigt. Utom Arun. Jag har lärt mig två namn (jag har lärt mig att någon heter Arun, men jag vet inte vem): Naveem och Raghu. De namnen har jag lärt mig mest för att de skall åka till Jönköping snart och vara borta året ut vilket innebär att det är rätt meningslöst att lära sig just deras namn…

Dagens överraskning fick jag när jag var tillbaka på hotellet. Efter en härlig risotto på hotellets italienska restaurang kollade jag in gymet och poolen. Indiern som öppnade dörren åt mig (det finns massor av sådana här) berättade att det fanns ett annat gym på våning 25 och eftersom jag bor på våning 23 lät det som en bättre idé, så jag åkte upp och kollade. Verkade bra, så planen är en tidig morgon och lite pre-frukost gymmande. Efter titten på våning 25 tänkte jag ta trappan ner till våning 23 och då kom överraskningen: Dörrarna in till trapphuset har bara handtag på utsidan. Så om man går in i trapphuset kommer man inte ut förren man har gått ääääända ner till botten. Efter lite ursäktande fick jag skamset gå in genom entren igen och ta hissen upp till våning 23. Ja ja.

Idag har jag också träffat min driver Afzal. Eller var det Azfal? Hur som helst, en trevlig enbarns far på 32 år som varit gift sen han var 23. Han hade lite svårt att greppa konceptet att man kan vara 40 år och aldrig gift. Så är det här. På vägen hem stannade vi till hos en fotograf för att ta lite passfoton. Ja, alltså, fotografen tog bilder på mig och skrev ut och Afzal (vi kallar honom så just nu) förhandlade om priset. Tyvärr är Afzal inte väldigt bra på engelska, så jag fattade inte hur mycket jag skulle betala. Alltså drog jag fram en femhundring och hoppades på att det skulle räcka, varvid fotografen såg alldeles ledsen och förvirrad ut. Det visade sig att bilderna kostade 80 rupees för 8 bilder. Lagom pris tycker jag. Som kontrast kostade en macka och en kaffe latte på hotellet i går 991 rupees. Man skall med andra ord inte utgå från hotellpriserna när man försöker få en uppfattning av vad saker kostar i detta landet…

Nu är det lite softande framför TV:n innan sängen kallar. Jag har hittat lite kanaler med engelska och just nu går det en serie som heter The Cape. Något för seriesoffan att se kanske?